gud vad jag inte gillar ex. allt som har med ex att göra är helt överskattat och totalt värdelöst. jag vill fortsätta tro att om man träffar någon så föddes personen i samma ögonblick som mötet sker. jag vill inte höra om ex, jag vill inte höra saker som ex gjort, sagt, haft på sig, mått, känt eller över huvud taget existerat. på sistone så känns det som om hela mej bara fylls över med svartsjuka och hur jävla skön känsla är det då?
som irritation, ilska och hemskheter på samma gång. isch. bara en massa jävla gnäll hela tiden men om jag vill gnälla så gör jag det.. känns bra att få gnälla för sig själv i alla fall så att man får "reagera av sig" och så är det glömt sen.

det är rätt uttröttande att du inte vill göra saker som jag vill göra. det är inte mycket begärt. meta, gå i skogen, jag må vara en jävla skogsmulle/mupp som vill utsätta mig för de udda aktiviteter. MEN hur jobbigt äre att göra något så litet och knappt ansträngande? skall jag behöva diska, städa och laga mat resten av mitt liv för att förtjäna sällskap en gång?
jag är då glad att det finns andra människor som kan rasta mej i skogen eller vid en sjö ibland.

hur gick den nu då.. ? *jag sitter på en sten vid en sjö i en skog* jävla dängan av hans som sjöng i gyllene tider, vad han nu hette..

vad de finns folk som gör allt möjligt konstigt. iblad altså man börjar fan undra varför folk gör som dom gör, har folk i detta land inget hyfs, man måste ju bete sig som man vill att andra skall bete sig mot än själv. De kanske låter snattat direct från bibeln eller nått sånt där hemskt men de är faktist ett bra sätt o leva efter. att behandla andra som man själv vill bli behandlad. jag precis hängd på o knuffad av en sigenare, han frågade vad jag höll på med o ja talade snällt om att jag inte rörde mig utan att det var han som hade gått in i mig, han kallade mig då idiot o gick sin väg. ja har inget mot folk som inte är härifrån men man måste fan uppföra sig för att kunna passa in i kulturen. så skulle jag göra om jag flyttade nånstans. men så kanske de inte är i alla kulturer.

nog bittrat om de. man skall inte vara bitter hela tiden de kommer bara göra att man blir en sur o bitter människa o de är inte jag va ja vet iaf.

/L

kärlek är rätt läskigt.
det är underbart när man får njuta av känslan, samhörigheten och allt annat som hör till. tyvärr kan jag inte sluta avundas de som vid denna unga ålder har fått avnjuta 3,4,5 år med samma älskvärda person. mitt längsta förhållande så här länge varade i nästan ett år och jag trodde vid den tiden att vi aldrig skulle skiljas åt. att vi gjorde det blev en chock för mig och nu vet jag inte hur jag ska kunna lita på någon i ett förhållande på det viset.
jag har världens bästa sambo just nu, jag önskar så hårt att jag litade på honom att han känner så mycket för mig som han säger att han gör, men hur ska jag veta? det har ju visat sig helt annorlunda tidigare. hur vet jag att han inte kommer inse en dag att han kanske inte är så jävla nöjd som han tror att han är och komma på att han hellre spenderat sitt liv ensam eller ännu värre, faller tillbaka till sitt ex?
henne är jag mest rädd för. så lång tid som de spenderade tillsammans är otroligt, inget som jag någonsin har upplevt. än. ska jag gå och leta efter en signal resten av mitt liv för att det skall ta slut eller njuta av det som finns nu? kanske skulle ta och bli gravid så har jäveln inge val?
det sistämnda är inte ett val. klart jag vill njuta, det skulle vilken normal människa som helst göra men jag verkar inte kunna finna den ro och det lugn som skulle behövas för att bara slappna av. jag är på min vakt, hela tiden. bevakar dig efter signaler som jag inte vill se. jag bevakar dig hela tiden och försöker att vara dig till lags så mycket som jag kan.
men hur fan ska jag kunna veta i förväg om det räcker eller inte?

kan du inte bara din mupp lova mig att du kommer att vilja spendera resten av ditt långa liv med mig? jag vet att jag inte kommer att vilja, orka söka efter kärleken någon annan stans. jag vill ha dig för att du är bra. du är en bra förebild och du känns äkta.
jag har ändå en känsla inom mig som säger att det kommer att bli hur bra som helst och att det förmodligen kommer att vara vi väldigt länge. du har inga problem med att skapa saker med mig, planera saker med mig och se framtidsplaner, prata om saker som rör framtiden och det lite mer "vuxna" livet. jag hoppas inte att det är "ditt galna nykära" jag som talar utan att du kan se igenom alla rosa moln och se en seriös och underbar framtid.

prata med mej.