gud vad jag inte gillar ex. allt som har med ex att göra är helt överskattat och totalt värdelöst. jag vill fortsätta tro att om man träffar någon så föddes personen i samma ögonblick som mötet sker. jag vill inte höra om ex, jag vill inte höra saker som ex gjort, sagt, haft på sig, mått, känt eller över huvud taget existerat. på sistone så känns det som om hela mej bara fylls över med svartsjuka och hur jävla skön känsla är det då?
som irritation, ilska och hemskheter på samma gång. isch. bara en massa jävla gnäll hela tiden men om jag vill gnälla så gör jag det.. känns bra att få gnälla för sig själv i alla fall så att man får "reagera av sig" och så är det glömt sen.

det är rätt uttröttande att du inte vill göra saker som jag vill göra. det är inte mycket begärt. meta, gå i skogen, jag må vara en jävla skogsmulle/mupp som vill utsätta mig för de udda aktiviteter. MEN hur jobbigt äre att göra något så litet och knappt ansträngande? skall jag behöva diska, städa och laga mat resten av mitt liv för att förtjäna sällskap en gång?
jag är då glad att det finns andra människor som kan rasta mej i skogen eller vid en sjö ibland.

hur gick den nu då.. ? *jag sitter på en sten vid en sjö i en skog* jävla dängan av hans som sjöng i gyllene tider, vad han nu hette..