du kan säga att du älskar henne tusen gånger om.
jag tror dig ändå inte.
jag kan se att du känner för henne på sättet som du är.
men jag kan också se att du skulle kunna spy på henne ibland.
jag kommer att fälla dig en vacker dag endast för att visa dig att du har fel.
en person som älskar en människa så djupt gör inte som du gjorde. full eller inte.
en person som älskar en människa så djupt pratar inte om hennes lillasyster och andra.
Såsom du gör.
du är bara feg.
tappar du henne så kommer du aldrig att få någon liknande igen.
det vet du.
jag ser att du vet det.
och
du har en poäng för så jävla vacker är du inte.
men tro mig, jag ska visa dig.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
jag som inte kan låta bli.
att bli tagen av människor.
jag som inte kan slå mig ner och vara nöjd.
jag som aldrig blir nöjd.
jag som är som jag är.

du som ler så jävla fint.
du som är så jävla svår att fälla.
en vacker dag kommer jag även visa dig.
åh.
jag har en liten crush på dig.
jag tror att det märks.
det är inte bra.
jag saknar ord.

en vacker jävla dag

Jag tänker på dig ibland. Egentligen så tänker jag på dig ganska ofta. Det stör mig.
Varje gång du ler så ler hela jag inombords. Varje gång du ler så ler jag med.
Det stör mig inte till en början men när jag inser att jag ler på grund av dig, då stör det mig.

Jag undrar om du tänker på mig ibland. Kanske du gör det ofta.
Vi ser varandra nästan varje dag, jag ler alltid när jag ser dig.
Du ler alltid mot mig.Vad tänker du på när du ser mig?

Det du och jag gjorde är fel. Det var på ditt initiativ. Jag spelade med.
Dagen efter va krystad. Sjukt krystad. Inte konstigt det. Han var ju där.

När du tittar på mig så har du en intensiv blick.
När vi är ensamma så tar du på mig ibland. Vad tänker du på då?
Du ler samtidigt. Även när hon är med så har du rört mig.
Tror du inte att hon ser? Jag undrar om hon gör det. Jag undrar om han gör det.

Allt händer alltid när du har druckit.
Släpper du ut dina känslor då eller är du bara kåt?
Både och?

Jag undrar hur allt kommer att sluta.
Kommer vi att hamna på samma ställe ensamma under en längre tid?
Vad kommer att hända då?
Kommer det att få konsekvenser?
Skulle du säga något?

Jag vill bara få ut dig ur mitt huvud.

Det stör mig att jag inte kan sluta tänka på dig

jag känner mig som ett djur i bur. jag vill försöka nöja med mig att ha ett simpelt enkelt litet skitliv men det är så svårt. jag som alla andra på hela jorden vill väldigt gärna vinna 120 milj och kunna leva livet tills jag dör. det kommer ju aldrig och hända, jag förstår inte varför jag fortfarande längtar efter något omöjligt.
det finns inga möjligheter för mig, för jag vill inte göra det som krävs. jag är lat.
jag vill a ett jävligt bra betalt jobb men jag tänker aldrig plugga igen, över min döda kropp.
men å andra sidan kanske det räcker med att leva ett skitliv i en skithåla så länge man är lycklig?
jag är väl för rädd för att förlora kärleken, då vet jag vad som finns kvar. ett skitjobb i en skitstad.
ändå så känns det så bra med dig men jag vågar inte hoppas eller tro att du vill leva så länge du bara orkar med mig. jag tror då inte man går in i ett förhållande med en tanke "jaa.. max ett år sen får det va bra", alla borde väl gå in med 100 % och satsa livet ut? är det fel att tro att någon man träffar när man är 15-20 år kommer man leva resten av sitt liv med?
vad tror folk att det finns på andra sidan den förållandet du lever i? ett bättre förållande? en snyggare tjej, en bättre kille? NOT.

Det enda som finns på andra sidan är ruta ett. vill man verkligen göra om kärlek från början?

gud vad jag inte gillar ex. allt som har med ex att göra är helt överskattat och totalt värdelöst. jag vill fortsätta tro att om man träffar någon så föddes personen i samma ögonblick som mötet sker. jag vill inte höra om ex, jag vill inte höra saker som ex gjort, sagt, haft på sig, mått, känt eller över huvud taget existerat. på sistone så känns det som om hela mej bara fylls över med svartsjuka och hur jävla skön känsla är det då?
som irritation, ilska och hemskheter på samma gång. isch. bara en massa jävla gnäll hela tiden men om jag vill gnälla så gör jag det.. känns bra att få gnälla för sig själv i alla fall så att man får "reagera av sig" och så är det glömt sen.

det är rätt uttröttande att du inte vill göra saker som jag vill göra. det är inte mycket begärt. meta, gå i skogen, jag må vara en jävla skogsmulle/mupp som vill utsätta mig för de udda aktiviteter. MEN hur jobbigt äre att göra något så litet och knappt ansträngande? skall jag behöva diska, städa och laga mat resten av mitt liv för att förtjäna sällskap en gång?
jag är då glad att det finns andra människor som kan rasta mej i skogen eller vid en sjö ibland.

hur gick den nu då.. ? *jag sitter på en sten vid en sjö i en skog* jävla dängan av hans som sjöng i gyllene tider, vad han nu hette..

vad de finns folk som gör allt möjligt konstigt. iblad altså man börjar fan undra varför folk gör som dom gör, har folk i detta land inget hyfs, man måste ju bete sig som man vill att andra skall bete sig mot än själv. De kanske låter snattat direct från bibeln eller nått sånt där hemskt men de är faktist ett bra sätt o leva efter. att behandla andra som man själv vill bli behandlad. jag precis hängd på o knuffad av en sigenare, han frågade vad jag höll på med o ja talade snällt om att jag inte rörde mig utan att det var han som hade gått in i mig, han kallade mig då idiot o gick sin väg. ja har inget mot folk som inte är härifrån men man måste fan uppföra sig för att kunna passa in i kulturen. så skulle jag göra om jag flyttade nånstans. men så kanske de inte är i alla kulturer.

nog bittrat om de. man skall inte vara bitter hela tiden de kommer bara göra att man blir en sur o bitter människa o de är inte jag va ja vet iaf.

/L

kärlek är rätt läskigt.
det är underbart när man får njuta av känslan, samhörigheten och allt annat som hör till. tyvärr kan jag inte sluta avundas de som vid denna unga ålder har fått avnjuta 3,4,5 år med samma älskvärda person. mitt längsta förhållande så här länge varade i nästan ett år och jag trodde vid den tiden att vi aldrig skulle skiljas åt. att vi gjorde det blev en chock för mig och nu vet jag inte hur jag ska kunna lita på någon i ett förhållande på det viset.
jag har världens bästa sambo just nu, jag önskar så hårt att jag litade på honom att han känner så mycket för mig som han säger att han gör, men hur ska jag veta? det har ju visat sig helt annorlunda tidigare. hur vet jag att han inte kommer inse en dag att han kanske inte är så jävla nöjd som han tror att han är och komma på att han hellre spenderat sitt liv ensam eller ännu värre, faller tillbaka till sitt ex?
henne är jag mest rädd för. så lång tid som de spenderade tillsammans är otroligt, inget som jag någonsin har upplevt. än. ska jag gå och leta efter en signal resten av mitt liv för att det skall ta slut eller njuta av det som finns nu? kanske skulle ta och bli gravid så har jäveln inge val?
det sistämnda är inte ett val. klart jag vill njuta, det skulle vilken normal människa som helst göra men jag verkar inte kunna finna den ro och det lugn som skulle behövas för att bara slappna av. jag är på min vakt, hela tiden. bevakar dig efter signaler som jag inte vill se. jag bevakar dig hela tiden och försöker att vara dig till lags så mycket som jag kan.
men hur fan ska jag kunna veta i förväg om det räcker eller inte?

kan du inte bara din mupp lova mig att du kommer att vilja spendera resten av ditt långa liv med mig? jag vet att jag inte kommer att vilja, orka söka efter kärleken någon annan stans. jag vill ha dig för att du är bra. du är en bra förebild och du känns äkta.
jag har ändå en känsla inom mig som säger att det kommer att bli hur bra som helst och att det förmodligen kommer att vara vi väldigt länge. du har inga problem med att skapa saker med mig, planera saker med mig och se framtidsplaner, prata om saker som rör framtiden och det lite mer "vuxna" livet. jag hoppas inte att det är "ditt galna nykära" jag som talar utan att du kan se igenom alla rosa moln och se en seriös och underbar framtid.

prata med mej.